När vi kommer in i staden blir vi genast haffade av mannen med ”åsnetaxin”. Han erbjuder oss att bestiga Akropolis på en åsnerygg, och att åsnorna har en betydelse för Lindos går inte att missa, överallt säljer de souvenirer med åsnor på. (Vi gör som många andra, stannar vid utkiksplatsen straxt före Lindos och tar kort på de vita husen och Akropolis.)Lindos är en by på Rhodos västkust, ca 48 km från Rhodos stad. Det är en bilfri by med vita kalkade hus som klättrar på varandra för att nå solen och över staden reser sig den 116 meter höga Akropolisklippan. När vi kör ner mot Lindos är det redan många som har hittat dit, vi chansar och åker förbi den stora parkeringsplatsen, där alla bussar stannar, och tar oss ner mot ingången till centrum. Det visar sig vara en bra idé, det finns gott om parkeringsplatser mellan staden och stranden. Ett tips är att faktiskt chansa och åka förbi den stora parkeringen och svänga till vänster, precis före rondellen, där finns det många parkeringsplatser. Det är skyltat och åker du förbi avfarten kan du ta ett ärevarv i rondell och får en ny chans. Vi tackar nej till åsnetaxin och fortsätter till fots. På vägen passerar vi samma creperia/crêperie som jag gjorde på 90-talet och det luktar vanilj och choklad. Jag tänker att det blir bra med lite socker när vi kommer tillbaka. Vi köper färskpressad apelsinjuice som svalkar i några sekunder innan vi börjar vandringen upp till Akropolis. Vi följer skyltarna och det är lätt att hitta till det första trappsteget.Inne i byn är alla gator täckta med dukar för att skydda oss turister från solen och det blir genast hett som i en bastu. Det är för många på en liten yta, gatorna är smala och det blir lätt trafikstopp och kö.

Det är många som vill upp och ner från Akropolis i hettan men det går förvånansvärt enkelt att ta sig uppför klippan. Kanske beror det på att det är så mycket folk och att det inte går att stanna eller vända om, det är bara att fortsätta gå i den riktning som vi börjat gå i . Jag känner igen mig och kvinnorna som sålde dukar på 90-talet är fortfarande kvar, de har spridit ut sina hantverk över marken och står och borstar bort barr från dukarna. När vi kommer fram till porten och betalat inträde är det fritt fram att strosa runt bland minnen från antiken, bland annat finns rester av Athenas tempel.kvar.När vi kommer ner väljer vi att äta lunch på en av de många takterrasserna. Därifrån har vi en fantastisk utsikt över alla fina vita hus. På eftermiddagen strosar vi runt i alla vita, smala gränder och trängs med turister från världens alla hörn. Innan vi lämnar staden passar vi på att äta de där nygräddade crêpes med Nutella, något jag tänkt på sedan jag var här sist. De var lika goda och mäktiga den här gången.Vi avslutar besöket med ett dopp i en av Lindos badvikar, vi väljer huvudstranden, Megali Paralia. Det är en bit att gå från centrum men vi alla är i behov av att svalka av oss innan vi sätter oss i det varma bilen. Vattnet känns något kallare än i Faliraki. Det är en jobbig uppförsbacke när vi ska gå därifrån och anemometern står på 42 grader. När vi kommer fram till bilen är vi lika varma som innan doppet. Tur det finns ac.Vad tycker jag? Att besöka Lindos är ett måste om du har tid, intresse och en gnutta tålamod (i alla fall under sommarperioden). Det är en bit att åka från badorterna som ligger runt Rhodos stad, det är trångt, köer in i byn och upp till Akropolis och en bit till stranden men det är det värt. Lindos är vackert både från havet och från klippan.

Bra att veta: Vi funderade på att hyra ett hus med egen pool i Lindos, det var ett väldigt bra pris men efter att läst på insåg vi att det är (ofta) en bit från boenden till stranden och centrum, om du inte bor inne den vackra men varma byn. Lindos är en perfekt utflykt och om du åker som vi, från Faliraki, måste du passa på att besöka Seven springs.

(Den uppmärksamme har noterat att jag skrev ett liknande inlägg om Lindos tidigare men av någon anledning har det försvunnit, därför ett nytt)