Hur har ni det med souvenirer hemma? Jag tänker att alla saker jag får med mig hem från mina resor ska ha en historia eller rättare sagt en känsla att minnas. 
Denna fina jordglob inhandlades i en riktig turistfälla. Under vår utflykt till den färgglada ön Burano stannade båten vid ön Murano som är känd för sina vackra handblåsta konstverk i glas. Vi alla vet att stoppet är för att vi turister ska handla och vi slussas genast till verkstaden där det står en äldre man med ett välanvänt slitet förkläde av skinn redo att ta ett djupt andetag och börja blåsa. Sakta och elegant blåser mannen en vacker häst som stegrar sig mot taket och vår yngsta utropar ”En sådan ska jag köpa för mannen behöver pengar till ett nytt förkläde så att han kan fortsätta blåsa hästar”och efter det var det naturligtvis svårt att inte handla. Det blev ett lyckat besök i butiken , i alla fall för mannen i förklädet.
Överallt och jag menar överallt finns dessa venetianska masker i Venedig. De finns i alla storlekar, färger och typer, några är riktigt skrämmande. Karnevalen pågår i 18 dagar och lär ha börjat 1162. När jag går där kan jag nästan känna historiens vingslag, jag kan nästan se och höra maskbeklädda människor springa i gränderna med sina slängkappor fladdrandes efter sig.
Det klart att man inte kan besöka Venedig utan att köpa med sig en och en annan venetiansk mask hem – och då menar jag tio stycken. Vi är tre tjejer i familjen som tydligen har en väldigt dålig kommunikation när det gäller ”Venedigmasker”.
Krimskrams från Disney Paris är en självklarhet när man är 9 år. Av alla Disneyfilmer är Alice i Underlandet en film som vår 9-åring inte sett men hon blir helt tagen av parken från filmen. Labyrinten, den rosa katten och tepartyt imponerat stort på henne och vi stannar länge i Alice land (kanske berodde på att det faktiskt var klurigt att hitta ut ut labyrinten). För oss vuxna var det väldigt oväntat att hon skulle gilla Alice och hennes konstiga värld och än i dag pratar hon besöket i Alice i Underlandet.
När jag är i Venedig tänker jag att jag kanske inte kommer tillbaka hit igen, alla diskussioner om att staden sjunker och att vi turister förstör staden och platser som stängs för oss turister gör att jag för en kort stund blir lite sentimental och köper en vacker handblåst gondol i glas. Vi alla tar ansvar för denna gondoljär och hens båt hela resan hem…och vad händer…Efter två veckor ramlar den på golvet och går i bitar och jag måste erkänna att jag blir ledsen och grämer mig att jag ställt den så dumt.
Jag önskar er alla fina läsare en fin jul!
Kategorier:Jul, Tankar efter resan
Like Ice Cream 