När jag kliver ut från hotellet tycker jag nästan att det känns som vår. Här i vår huvudstad är det bara -10 grader ute, hemma snökaos och -17. Människorna här har ett annat tempo, alla har bråttom och jag anpassar mig efter deras rytm. Det står i min mobil att det är 11 minuter till vårt mål och jag och mitt sällskap får snabbt upp tempot.

Jag är på väg till en föreläsning, det är ingen snö här men gatorna är isiga och otäckt hala. Efter 11 minuter och 40 sekunder är vi framme vid en stor anspråkslös byggnad med många våningar. Vi får våra namnbrickor och tar hissen upp till frukosten.

När vi kommer upp glömmer vi både kaffet och att tiden. Utsikten är magisk, jag ser rusningstrafiken, Stockholms stadshus med sina ”tre kronor”, tidiga och modiga, långfärdsskridskoåkare som vant glider fram på Riddarfjärden och inom några minuter står vi alla vid fönstret med våra mobiler och mumlar ”tänk att ha den här utsikten varje arbetsdag”. Jag tänker att vi har verkligen en vacker huvudstad och att jag måste besöka den oftare.Tänk att sitta här ute på våren och äta sin lunch.När det är paus skyndar vi oss att ”paxa” bord, det gäller att njuta av utsikten och Stockholm. Dagen går fort och det börjar skymma när vi tackar för oss och gör oss redo för tempot nere på gatorna.