Jag har läst mycket om split och mina förväntningar är mycket höga. Ett palats byggt av den förste romerska kejsaren som frivilligt avgått, byggnader från medeltiden, sfinxer hämtade från Egypten och Jupiters tempel. Det kan inte blir annat än bra. 

Det blir ett annorlunda inlägg, jag återkommer jag till ”det här med att vi turister behöver ta det lite lugnare” och backa. Inlägget är inte alls någon kritik till oss som har resandet som en passion/ ett intresse, inlägget bygger på mina egna tankar efter resan till Split. Vilket ansvar har jag och hur ska jag deala med att resa runt  i världen och samtidigt vilja bevara. Kommer jag att få ihop dem?

Tillbaka till vackra Split.

Diocletianus palats lät resas av kejsaren med samma namn och byggdes 200 e. Kr. 1979 blev palatset en del av UNESCOS världsarv. Stenarna som palatset är byggd av är hämtade från grannön Brac och på de flesta ställen är de fortfarande väldigt vita och fint nedslitna och blanka.Efter att ha tagit oss genom, med två tjejer i sina bästa ”souvenirshopping mood”, turiststråket går vi genom porten in i Diocletianus palats. Vi är här tidig kväll, innan solens strålar blir svalare och det är inte så många turister. Vi möts av soldater från The game of the thrones och det finns en stadsvandring i filmens fotspår för de som följt serien. Jag tillhör inte en av dem och mina barn gör definitivt inte det men jag förstår att alla som är inne i serien uppskattar rundvandringen.Porten in kantas av försäljning av souvenirer och nedanför palatset trängs hotell och uteserveringar. Hiss eller diss?

När vi sätter oss på de små röd runda dynorna dröjde det bara någon minut innan en kypare frågar vad vi ville dricka. Vi förstod inte att dynorna tillhörde en bar och skyndar oss att gå därifrån. Var kan vi sitta? Jag trodde att detta var en plats för beundran och vila. En stunds förvirring och en lätt irritation uppstår, jag hade ju sett fram emot detta, att få sitta ner i palatsets innergård och bara vara.

Vi går tillbaka till palatset efter middagen när solen börjar gå ner. Jag provar att sätta mig en bit längre in och jag måste erkänna att när solen sänker sig ner och spots tänds inne i palatset blir det väldigt fint och mysigt. Jag gillar sorlet som uppstår när glada, lagom varma och fint uppklädda turister hittar lugnet i ett palats från 200-talet. (tyvärr inga bilder från kvällen)Vi fortsätter rakt fram, ner under jorden och har nog egentligen tänkt att betala och se det underjordiska salarna men när vi sätter det första fotsteget nere i källarområdet möts vi av ett hav av försäljare av smycken, muggar, konst etc och intresset svalnar på en gång. Vi lämnar kloaklukten och myggorna, de enda jag såg under hela semestern, och fortsätter genom salen upp mot dagsljuset och inser att vi bara är några meter från Splits vackra riviera.Innan vi lämnar Split blir det ett besök bland alla försäljare och en och en annan väska får följa med oss hem. Det är så vi jobbar….Vad tycker jag egentligen?

Jag uppskattar att jag har möjligheten att besöka delar av vårt historiska arv och att det finns så många platser som är öppna för allmänheten. Jag tycker också om att möta andra lika entusiastiska turister som också trivs med folkmassor, köer, trängsel och det fina. Det är fint att så många kan få glädje av turismen, både de som lever på det och vi som besöker – men hur långt kan det gå? Hur kan man på bästa sätt bevara ett palats från slutet av 200-talet när det blandas med 2000-talets turism? Stenar från antiken får trängas med plastiga solglasögon och pelare med moderna restauranger. Tro det eller ej men det finns båda barer och restauranger hopklämda och sida vid sida med palatsets väggar. När vi lånar toaletten, den som vi tror är restaurangens, upptäcker vi att det är ett hotell vi går in i. Det ligger så nära palatset att jag kan nästan hålla i entrédörren med ena handen och i en pelare med den andra.

Missförstå mig inte – jag gillar oss turister. För mig är det semester, att dela och att uppleva. Vi måste bara vara lite varliga och visa respekt för att kunna bevara.Så vad tycker jag om Split? Split är en väldigt fin stad med turister och historia.  Det är inte den stad som får den största platsen under min resa, det är Sibenik men jag vill inte ha besöket ogjort och vi åkte dit en kväll till och spenderade våra sista fickpengar. Gissa på vad? En till väska.

Vi Ses!