Redan påsk, åren går faktiskt fortare när man blir vuxen. Jag har precis gått på ett enormt efterlängtat påsklov och jag försöker varva ner och njuta av värmen som vi faktiskt har just nu i vårt avlånga land.

Förra påsken var jag i Venedig och jag kan fortfarande känna känslan av att gå i alla dessa trånga gränder, kanalernas opalgröna färg och alla vackra broar. Att vara i Venedig är faktiskt en upplevelse och även om jag rest och sett mig omkring så är Venedig en stad som jag tycker är väldigt speciell. 

Kanske är det just för att färgen på vattnet faktiskt är så där grönt som jag sett på andras bilder, eller för att denna vackra stad kanske någon gång i framtiden faktiskt sjunker. Visst är det fullt av turister och visst kan charmen försvinna av alla instagrambilder men Venedig är vacker, sliten, mystisk, trång och alldeles underbar.

Husen byggs hela tiden på med en våning till allt efter husen sjunker ner i vattnet. Ser ni skillnaden på bilden under? Den nya delen är slätputsad medan den äldre har tappat sitt yttre, Vår guide, läs gondolförare, berättar för oss att under vattnet finns två våningar och jag tänker på filmen ”The Italian job”.

Om några dagar packar jag resväska igen och gissa vad? Det blir Italien igen.

Vi ses!