Jag kan inte låta bli att bli en smula besviken, det var inte så här jag hade tänkt mig min första hela dag i Milano. Har jag åkt från den varmaste påsken på många år till ett mulet och grått Italien? Visserligen är det varmt, ingen jacka behövs och det regnar inte men jag inser att min trötta ”jag-behöver- påsklovs kropp” är mer beroende av vackert väder än vad jag insett.
Efter en väldigt mysig men också obegripligt dyr frukost rätt över gatan, i ett typiskt italienskt restaurangtält, likt ett förtält, med gasolvärme som inte är påslagen känns allt lite bättre och vi går mot Piazza del Duomo. Från vårt boende, som förresten är över förväntan, är det ca 600 meter till torget, det är förmiddag och Milano tycks vara morgontrött, vilket innebär att det är lugnt på gågatan och vi är snart framme. Vi har som vanligt bokat biljetter i förväg, vi har bokat via Get your guide, och ser fram emot att få gå upp på taket. Kan man verkligen gå på taket på en katedralen som började byggas på 1300-talet? Japp, det funkar finfint och bör upplevas om man är i Italiens modestad.
Det är ingen kö i säkerhetskontrollen, vi är faktiskt ensamma där och funderar över om det är stängt eller om vi gått fel. Vi tar hissen upp första biten (för er som vill träna benen på semestern finns 250 trappsteg från start till mål) och behöver sedan ta ett par trappor för att komma upp till taket. Utsikten är fantastisk även en mulen dag.
Vi går runt katedralen, fotar, tittar på människorna nere på torget och sätter oss ner och solar en kort stund på varma ”takplattor”. Det blir en kort stund för solen förlorar kampen mot de gråa molnen.
Bilden nedan är inte helt rättvis då jag använde ”lite” av min superzoom.
Katedralen har 153 spiror och 52 vackra detaljerade torn, varje torn symboliserar årets 52 veckor. Varför vet jag faktiskt inte.
Vi stannar längre än vad vi planerat, vi har ingen brådska och njuter av alla detaljer och former. Vi tänker inte gå in i katedralen och vi är nöjda med det valet, vi känner inte att vi missar något. Eller?
Denna ståtliga gotiska byggnad rymmer över 40 000 människor, är 147 meter lång och kan stolt presentera sig som den tredje största katedralen i världen (de större finns i Rom och Sevilla) enligt nätet. Det tog ca 600 år att bygga klart den, somliga menar att den aldrig kommer bli klart, vilket verkar vara typiskt för ståtliga gamla byggnader, en annan som aldrig tycks bli färdig är Sagrada Familia i Barcelona.
När vi kommer ner är tanken att vi ska besöka Aperols egna takterrass men vi bestämmer oss för att det är för tidigt på förmiddagen, kanske i morgon.
Vi tar ett varv funt katedralen innan vi går de få stegen in i en av Europas mest fotade gallerior, Galleria Vittorio Emanuel II.
Kategorier:Byggnadskonst, Citybreak