Vi hoppar av vid tågstationen blir vi lätt förvirrade i ett par minuter, var är busstationen? Efter att gått på toaletten och tagit något kallt att dricka frågar vi kvinnan som tar betalt för toalettbesöket. Hon svarar att bussarna står till höger utanför stationen. När vi kliver ut och tittar till höger står det mycket riktigt bussar där men det känns inte rätt, mellan oss och bussarna finns ett högt stängsel och inte är det väl meningen att vi ska klättra över det eller gå hela vägen runt?

Efter ett tag ser vi busstationen som ligger en liten bit bort, på andra sidan vägen, och går dit. Här är det ännu mer förvirrat, ingen tycks veta vilken hållplats bussen till Citta Alta avgår från och vi börjar blir otåliga, hur svårt ska det vara? Efter att frågat kvinnan bakom disken inne på stationen två gånger förstår vi att vi ska lämna busstationen, gå förbi Mc Donalds och runda hörnet, där finns busshållplatsen. När vi rundar hörnet finns fyra hållplatser på rad efter gatan och vi chansar helt enkelt och sätter oss ner vid den första, vilket visar sig vara rätt. Min man gör misstaget att fråga en äldre italiensk kvinna om det är rätt buss. Hon uppfattar orden Citta Alta och sedan är ett långt och vänligt samtal igång, hon slutar aldrig prata. Problemet är att vi kan ingen italienska och det slutar med att vi ler och nickar till bussen kommer.

Bergamo består av två stadsdelar, en äldre Citta Alta och en ”mindre” äldre Citta Bassa. Vi väljer att bara besöka den äldre delen. Det tar 45 minuter med tåg från Milano och vi har förbokat tågbiljetter via Trainline, det är enkelt, bara boka, betala och printa ut biljetterna. Vem vill inte åka tåg från en station som är så här vacker och har en egen shoppinggalleria.När vi kommer fram till Citta Alta är vi högre upp mot bergen och utsikten är vacker, nästan som jag föreställer mig landsbygden i Toscana. Här är det faktiskt kallare, det skiljer ett par grader och vi säger skämtsamt till varandra att så är det nog bland bergen. Vi går till vänster, genom kastellet och kommer in i på den smala gatan Via Colleoni och jag tycker nästan att jag förflyttat mig till Venedig.  Husen, brist på solljus och stengator påminner mycket om Venedigs gränder.

Vår värd ringer och säger att han möter upp oss utanför vår lägenhet. Solen värmer gott och jag behöver byta om till något tunnare. När vi fått nycklarna och är på väg ner till torget för att äta lunch öppnar sig himlen och det vräker ner stora hagelkulor. Vad hände, vem släckte lyset? Vi är hungriga och småspringer in på första bästa pizzeria som vi ser och det visar sig vara en fullträff. Maten är supergod och prisvärt. Vi väljer bland ett tjugotal pizzor i olika smaker, tjejen bakom disken klipper ut delar i den storlek vi vill ha och sedan skjutsas bitarna in i ugnen. Klart på nolltid. När vi ätit klart skiner solen igen. Ingen av lokalbefolkningen verkar förvånade, det tycks vara så här i Bergamo, en stunden regnskurar andra sol och värme. Vi upptäcker senare att varje affär har stora paraplyställ innanför dörren och att restaurangerna har låneparaplyer till sina gäster, hur de lämnar tillbaka dem är oklart.

Vi tar en tidig kväll och går tillbaka till vår lägenhet. Det är en fin lägenhet tre trappor upp med en liten uteplats, wi-fi, frukost i kylen och vacker utsikt. Bildern nedan är tagna från vardagsrums fönstret.Nästa dag skiner solen och vi ser fram emot att få se mer av Citta Alta. Det är runt det lilla och väldigt mysiga dubbeltorget Piazza Vecchia/Piazza del Dumo det händer. Vi bor ca 150 metar därifrån och precis som i Venedig är gatorna trånga och mörka och vi njuter av av torgets stora ytor. Här finns restauranger och caféer runt hela torget och det är också här de flesta sevärdheterna finns, de är bokstavligen placerade vägg i vägg med varandra.Basilica di Santa Maria Maggiore, Capella Colleono och Il Dumo står så tätt att det är svårt att urskilja vad som är vad.Det enda negativa är att det är svårt att få ett bord i solen/på solsidan, här finns det nästan aldrig några ledigt bord mellan klockan 11.00 till 19.00. Det tycks vara här på torget alla vill ”hänga”. Caffé del Tasso på bilden nedan startade sin verksamhet redan 1476 och vill du vara säker på att få ett bord inomhus bör du vara ute i god tid och boka. Du kan nå dem här. När vi är här är det nästa fullsatt både ute och inne under frukost, lunch, middag och däremellan. Restaurangen har en historia med en familjetradition i generationer men också en mörk historia med familjefejder som slutade i en duell. Vi har tur och får ett bord i skuggan straxt efter klockan ett. Här äter jag resans godaste pastarätt (och då åt vi också på en Michelinrestaurang, se senare inlägg). Jag åt den typiska, för Bergamo, köttfärsfylld ravioli med salvia, bacon och brynt smör. Ni måste testa den om ni har vägarna förbi Bergamo.Citta Alta är en liten stadsdel och det räcker med en till två dagar. Vi hann med det vi ville se och göra med marginal, vilket var ovanligt och trevligt. Vi hann faktiskt också med en liten kort utflykt, se inlägg.

Det här med att ha vägarna förbi Bergamo är inte så svårt och ovanligt som ni kanske tror. De flesta lågprisflyg går ofta till just Bergamos flygplats och från Citta Alta tog det exakt 12 minuter med taxi, på morgonen, till flygplatsen. Jag har aldrig varit med om att det gått så fort och smidigt, personalen vid säkerhetskontrollen på flygplatsen var jättetrevliga, tillmötesgående och effektiva! Från lägenheten till gaten på 27 minuter och då stressade vi inte. Måste vara rekord.

Tack för att du läser!