Ni vet golden hour, tiden då solen håller på att gå ner och står lågt på himlen, är magisk att fota i. Jag gör det allt för sällan, kommer liksom inte iväg till något vackert fält, hav eller ansikte att fota. Bäst är vid havet, ljuset blir magiskt och bilderna får ett skönt ljus. Jag väntar med att ta med mig min kamera till sista kvällen, fotolusten har inte riktigt infunnit sig på semestern, kroppen behöver tid för återhämtning och vila. Det är fint att umgås med min familj utan kameran och jag tänker att jag gör det nästa dag eller nästa kväll. Familjen är ovan att se mig utan min kamera men jag vet att de gillar det.

Nu är det dags, sista kvällen och vi ska till favoritrestaurangen vid havet. Vad händer? Himlen blir mörk och precis när vi stänger dörren bakom oss kommer den första droppen, det tar ca 5 min att gå till restaurangen och det småregnar och åskar över havet.

Alla matställen drag snabbt ner sina plastväggar och det blir varmt och fuktigt inne i restaurangen. Det känns faktiskt mysigt när dropparna träffat plasten och jag vet att luften kommer att blir lättare. När alla servitörer kämpat klart med väggarna och börjar andas ut upphör ovädret lika snabbt som det kom och väggarna åker upp på en gång. Jag tänker att det är bäst att passa på att ta några bilder och vad upptäcker jag? Min kära kamera ligger kvar på rummet och jag har bara min usla mobil som skulle ha uppdaterats för länge sedan. Ni få tänka er det magiska ljuset vid Medelhavet under Golden hour genom en sliten och trött mobil.Jag avslutar med att tänka en extra tanke på alla dem som inte hade lika stor tur som jag och mitt resesällskap. Två dygn efter att vi kommit hem rasade en stor ”monsterstorm” in över bland annat Thessaloniki, Kavala och Thassos och orsakade stora tragedier. Jag är tacksam att vi hann hem.