Jag är ingen vandrare, tror jag. Jag har under hela min barndom varit ute i skogen och egentligen inte tyckt att det är så där fantastiskt som många säger. Det är alltid varmt, lite obekvämt och för mycket insekter. Under min uppväxt gick vi ofta på Bergslagsleden, nästan varje helg (som jag mins det) och med oss hade vi alltid Mariekex, grillkorv och smörgåsar med stekt ägg på, som jag var less på det när jag blev tonåring.

I dag övertalar jag mina barn att följa med och vandra och jag vet att jag kommer tycka att det är skönt när vi sätter oss i bilen och åker hem, det var lite så jag kände i mina barns ålder. Jag vet inte varför jag fått för mig att gå i skogen en fin sommardag, kanske just för att solen skiner den här kalla sommaren, kanske är det för att jag gjorde det som barn och vill att mina barn ska göra det, eller för att vi nu rör oss mer i naturen under Covid-19 (vi håller distans). Med oss har vi inte smörgåsar med stekt ägg, de förekommer inte hemma hos oss, vi har med oss sittdyna, vattenflaskor och varsin smörgås med ost på.Vid sidan av Riksväg 50 straxt utanför den vackra trästaden Nora finns Skärmabodabergens naturreservat. Här kan du gå i istidens fotspår och se mer än 180 grottor. Den första grottan är bara några hundra meter från parkeringsplatserna.

Skärmabodabergen består av fyra stignät; Lilla Mon, Skärmaboda, Tista och Mogetorp och tillsammans blir det 3 mil. Varje stignät har flera vandringsleder med olika längder. Den kortaste leden är 0.6 km (den blåa leden) och den längsta är 5.6 km lång. Här finns alla nät och leder!

Jag och min familj parkerar bilen vid Skärmaboda, där finns det gott om parkeringsplatser och tre fina grillplatser med ved. Det första vi gör är att titta på informationstavlorna och väljer vilken led vi ska gå, vi väljer den lila men kommer att byta till den gröna efter en tredjedel. Vi blir fast i blåbärsriset och när vi plockat 2 liter har tiden gått och den äldsta ska bort tidigt eftermiddag.Det är ingen risk att gå vilse, den orange randen på träden lyser fint och markeringarna är täta. Det finns också vägskyltar och informationsskyltar vid många av grottorna.

Är du intresserad av att läsa med om Skärmabodabergen och stignäten kan du läsa här.Det är över 15 år sedan jag gick här och det ser inte ut som då. Nu är det mera ordning på vandringslederna och alla halvförstörda rep att dra sig upp i är ersatta av trappor. Järle hembygdsförening har gjort ett fint arbete med  lederna. Bra att veta: Mogetorps stignät är lättast att vandra, här i Skärmaboda är underlaget väldigt ojämnt, smalt, brant och kan lätt bli halt. Från oss/Skärmaboda till Mogetorp är det bara några minuter med bil.Det är faktiskt fint i naturen, barnen tycker att det är okej och jag gillar att röra på mig. Det är nästan synd att vi fick stressa på slutet för att hinna, bilen är jättevarm och jag vill stanna ute. En kort stund leker jag med tanken på att ta med min min familj till Schweiz, när pandemin är borta förstås. Det är fint att vandra där, kanske besöka Zermatt, den bilfria mysiga staden i alperna, det är snart 30 år sedan jag var där. Eller kanske kan vi åka till Österrike eller Schweiz utan att vandra, åka linbana till toppen. Det är konstigt vad sol, trevligt sällskap och naturen gör med en.

Vi ses!